47.

Alla försvinner och jag blir ensam kvar.
På riktigt.

Det känns lite sådär halvkul.
Eller. Jag vet inte, det känns inte kul alls.
Jag är lite ego, det är nog därför.
Men alla försvinner. Åker. Flyttar.

Skit.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0